Efter pensioneringen

Jämfört med andra åldrande har en minnessjuk i arbetsför ålder oftare bolån och andra eventuella lån, och i fråga om återbetalningsförmågan finns tanken om förvärvsinkomster fram till ålderspensioneringen. Trots att den finländska sociallagstiftningen tryggar en basutkomst för pensionärer, är den pension som erhålls av en person som invalidpensioneras lägre än i en situation där hen kunde ha fortsatt att arbeta fram till ålderspensioneringen.

Pensionsformen för en person som i arbetsför ålder pensioneras på grund av en minnessjukdom är ofta en invalidpension till följd av att hen på grund av minnessjukdomen inte kan sköta sina arbetsuppgifter. När arbetsförmåga försämras ansöks dock först sjukdagpenning och därefter eventuellt tidsbundet rehabiliteringsstöd, om personen får rehabilitering eller om möjligheterna för rehabilitering utreds.

Rehabiliteringsstöd beviljas alltid för en viss tid, och beloppet av detta är det samma som beloppet på invalidpension. En minnessjuk person kan få invalidpension, om hen inte ens med stöd av rehabilitering kan fortsätta med sitt arbete.

Invalidpension kan erhållas genom folkpensions- och arbetspensionssystemet. Folkpensionen tryggar basinkomsten för en person som går i pension, om hen inte får någon arbetspension överhuvudtaget, eller om den är låg. Folkpension beviljas och utbetalas av Folkpensionsanstalten (FPA).

FPA:s folkpension omfattar förutom pensionsskydd även bland annat boendestöd för pensionstagare och vårdstöd för personer som får pension. I synnerhet vårdstödet blir aktuellt för minnessjuka personer. I folkpensionslagen föreskrivs också om utbetalning av familjepensioner till en änka/änkling och barn.

Arbetspensionerna intjänas genom förvärvsarbete och företagande, och dessa sköts av ett flertal arbetspensionsanstalter. Förutsättningarna för en invalidpension är i stort sett de samma inom alla arbetsbranscher. Det finns dock vissa skillnader i detaljerna då det gäller det offentliga områdets (till exempel statens och kommunernas) och de privata branschernas invalidpensioner. Den mest centrala skillnaden anknyter till definitionen av arbetsoförmögenhet.

Beloppet på arbetspensionen bildas av pensioner som kumulerats av anställning och företagande. Till beloppet på invalidpensionen räknas också den kommande pensionens andel som kan vara avgörande i synnerhet för personer som i ung ålder drabbats av en progressiv minnessjukdom som leder till arbetsoförmåga. I detta fall kumuleras pension förutom för den faktiska arbetsperioden även för den kalkylmässiga perioden, dvs. från början av pensioneringen fram till ålderspensionsåldern.

Trots den framtida pensionsrätten bör man observera att en pensionering som sker snart efter att en person drabbats av en minnessjukdom är vanligare än i fråga om en person som drabbats av någon annan långtidssjukdom, och beloppet på pensionen blir oundvikligen lägre än i situationer där arbetskarriären hade fortsatt fram till ålderspensionsåldern.