Undersökning av minnesrubbningar

Undersökningarna kan inledas av den egna hälsocentralsläkaren eller en privatläkare. Först försöker läkaren genom intervjuer reda ut omfattningen och de eventuella negativa effekterna av minnesrubbningen, vid behov även genom att be information om utmaningarna av de närstående.

Det vanligaste och enklaste minnestestet är Mini-Mental State Examination (MMSE). Vid behov kan även det mer ingående testet CERAD göras.

Efter testet bedömer läkaren huruvida minnesrubbningen verkar allvarlig och om testresultatet tyder på en minnessjukdom.

Om minnesrubbningar konstateras, tas blodprover för att utreda om minnesrubbningarna eventuellt anknyter till störningar i ämnesomsättningen eller till andra allmänna sjukdomar.

Bilddiagnostik

Det finns skäl att göra noggrannare undersökningar, om orsaken till minnesrubbningen inte kan redas ut på detta sätt. Röntgen av hjärnan förutsätter i allmänhet en remiss till en neurolog eller en geriater.

Datortomografi

Med hjälp av en datortomografi av huvudet (TT) utesluts sällsynta (och delvis behandlingsbara) tillstånd och eventuella rubbningar i hjärnans blodomlopp. Degeneration av hjärnvävnaderna, dvs. atrofi, i hjärnbarken konstateras i allmänhet först i ett klart längre framskridet demenssyndrom. Däremot kan hippocampusatrofi ibland konstateras redan vid en datortomografi.

Magnetröntgen

Magnetröntgen av huvudet är en betydligt mer exakt avbildning av hjärnan än datortomografi. I denna kan man urskilja även mindre förändringar som orsakats av rubbningar i hjärnans blodomlopp, och den för Alzheimers sjukdom typiska degenerationen av den inre tinningloben och hippocampus i hjärnan syns ofta redan i den tidiga fasen av sjukdomen. Magnetröntgen rekommenderas framom TT i den tidiga fasen av sjukdomen och i situationer där man försöker skilja Alzheimers sjukdom från depression eller andra psykiska sjukdomar.

Tilläggsundersökningar

Ibland behövs också neurologiska tilläggsundersökningar. EEG tillämpas för att utreda vissa typer av hjärninflammation. SPET-isotopavbildning kan ge ytterligare information om typen av minnessjukdom. Då det gäller Alzheimers sjukdom är proportionen av vissa äggviteämnen i ryggmärgsvätskan (likvor) avvikande.

Diagnos

Diagnosen grundar sig dock huvudsakligen på den kliniska bilden (symtom samt fynd som framgår i en neurologisk undersökning) samt på minneskapaciteten och förmågan att behandla information, dvs. neuropsykologiska fynd. Utöver MMSE- och CERAD-testen görs ofta omfattande neurologiska test som kan ta flera dagar. Utifrån dessa kan en mera exakt bedömning av minneskapaciteten, slutledningsförmågan, samt utmaningar relaterat till språk- och gestaltning göras. Dessa är ofta till hjälp för att skilja på såväl depression och normalt åldrande från minnessjukdomar samt olika minnessjukdomar från varandra.

Utgående från helheten av undersökningarna kan läkaren ställa en diagnos. Ibland klarnar dock inte situationen, utan situationen måste följas upp och nya undersökningar göras exempelvis ett år senare.