Symtom på minnessjukdomar
Många symtom anknyter till minnessjukdomarna. En del anknyter till en viss diagnos och en del är typiska för nästan alla progressiva minnessjukdomar. Det mest kända symtomet är en försämring av minnet och den övriga kognitiva funktionsförmågan (dvs. förmågan att behandla information).
Sjukdomens individuella framskridande och symtom påverkas av bland annat
- personens baspersonlighet
- det liv som personen levt, inklusive alla erfarenheter, känslor och vanor
- diagnosen för den specifika minnessjukdomen (var och en sjukdom påverkar på olika sätt olika delar av hjärnan)
- minnessjukdomens fas
- smärta, lågt blodtryck, trötthet eller andra besvär
- andra människors (negativa) inställning och attityder till personen med minnessjukdom
- utmaningarna vad gäller att anpassa sig till sjukdomen
- känslan av trygghet, mängden stimuli och lugnet/oroligheten i miljön samt
- vården, omsorgen och rehabiliteringen med tanke på de individuella behoven.
Beteendeförändringar
Ibland verkar det som om en minnessjukdom förändrar hela människan: karaktären, aktivitetsnivån och beteendet. Alla eventuella händelser som företas av en person med minnessjukdom kan dock inte tillräknas insjuknandet, eftersom människan, inklusive känslorna och behoven, inte försvinner bakom sjukdomen.
Då andra anser att en person med minnessjukdom beter sig “konstigt” eller på ett avvikande sätt kan det vara lätt att tycka att personen är “svårt minnessjuk” eller elak och besvärlig med avsikt. Det är ändå fråga om ett beteende som utomstående uppfattar som besvärligt. Vårt bemötande av en person med minnessjukdom påverkar i hög grad personens välbefinnande, känsla av trygghet och beteende. Tips för bemötandet finns här.
När man talar om så kallade beteendesymtom avses bland annat följande:
- Depression
- Apati
- Rastlöshet
- Ångest
- Omkringirrande
- Förvirring
- Personlighetsförändringar
- Rubbningar i sömn- och vakenhetsrytmen
Termen beteendesymtom är en vilseledande term som förringar personen med minnessjukdom och dennes sätt att uttrycka behov. En person med minnessjukdom reagerar på händelser i sin omgivning och sina egna, inre erfarenheter precis som vilka som helst andra personer. Reaktionerna kan kännas obegripliga eller pinsamma, men för den personen med minnessjukdom själv är de förnuftiga och logiska.
Av denna anledning är det oftast inte nödvändigt eller ens möjligt att behandla olika sätt att uttrycka känslor med läkemedel, utan närmast utan läkemedel.
Ibland leder dock en persons beteende till en stor påfrestning för närstående. Då finns det skäl att tillsammans med en yrkesutbildad person (till exempel en minnessamordnare, hemvårdare) fundera över vad man kunde göra för att underlätta för alla att leva det gemensamma vardagslivet.
