Bilkörning
Det finns många som kör bil varje dag, och behovet av att färdas med bil minskar ingalunda i och med en minnessjukdom. Man står inför en ny situation i synnerhet när en familjemedlem som drabbas av en minnessjukdom är den enda i familjen som har körkort.
En minnessjukdomsdiagnos utgör inte nödvändigtvis ett hinder för bilkörning, åtminstone inte i initialskedet av sjukdomen. Körförmågan försvagas dock när sjukdomen framskrider, och därför är det bra att redan i initialskedet av sjukdomen diskutera avstående från körrätten. En minnessjuk person inser inte nödvändigtvis själv att hens körförmåga har försämrats.
En minnessjuk persons körförmåga måste följas upp och utvärderas regelbundet. Körförmågan bedöms i allmänhet av en neurolog, en geriatriker eller en allmänläkare. Läkaren kan efter behov ordinera att den insjuknade ska delta i ett hälsogrundat körprov där en närmare bedömning av hens körförmåga görs.
Då det gäller att uppfylla kraven på körhälsa talar man om olika förargrupper:
- Till grupp 1 hör förare av motorcykel, personbil, paketbil och fordonskombinationer dragna av personbil samt traktorförare och mopedister. Majoriteten av de så kallade vanliga personbilsförarna hör således till grupp 1. Kraven på körhälsa uppfylls inte för grupp 1, om en person har en minnessjukdom som är minst medelsvår.
- Till grupp 2 hör lastbils- och bussförare och förare av fordonskombinationer av dessa samt taxi- och invataxiförare som har ett professionellt körtillstånd för personbilar. I fråga om grupp 2 uppfylls inte kraven på körhälsa, om en person har en minnessjukdom, oavsett sjukdomens svårighetsgrad.
